After Vertigo – Passing Presence

Fra katalogen:

«Bildkonstnärerna Viel Bjerkeset Andersen (Norge) och Rita Jokiranta (Finland/Sverige) har under några år arbetat med ett gemensamt tema som utgångspunkt. De visar var sin tolkning i den tvådelade utställningen After Vertigo i Konsthallen på Kulturens Hus i Luleå. Där är video- och ljudinstallationer i fokus och de kompletteras med foto, objekt och mindre videoverk. Bjerkeset Andersen och Jokiranta ställer frågor om relationen mellan (mar)drömmen och verkligheten, de rör sig i det tunna skiktet mellan att varat och icke-varat och undersöker skörheten i de flyktiga gränserna av existensen. De försöker visa hur det känns att tappa fästet, hur lätt allt kan falla sönder eller hur rädslan eller tomheten kan ta över. Utställningen byggs i två separata delar till en helhet kring dessa teman – teman som är allt mer aktuella i den världen vi just nu lever i, där inget längre verkar vara bestående, där trygghet ersatts av förvirring och fest blivit tragedi, där alla våra invanda säkerhetsnät håller på att brista. Och vi drabbats av yrsel vid kanten av det okända. Bakom utställningen finns bildkonstprojektet In the Circles of Vertigo. Det har resulterat i en utställningsserie som i olika versioner visas på olika håll i Norden under åren 2007-2008, på varje ställe i en ny version med delvis nya verk. De tidigare delarna har visats 2007 i Bergen, Norge, Helsingfors, Finland och 2008 i Göteborg, Sverige. Utställningen i Luleå är en självständig fortsättning till projektet. Bjerkeset Andersen och Jokiranta arbetar båda med foto, video, ljus, ljud och installationer och har ofta samma utgångspunkter i sina arbeten.

Viel Bjerkeset Andersen – Passing Presence, Sal 1.
Några nyckelord till Bjerkeset Andersens verk är tematiken mellan tillvaro och icke-existens. Hon arbetar för att få fram det eteriska i verken, i de vaga färgerna och skuggorna som kommer fram t.ex i tredimensionella teckningarna på väggarna. Speciellt i den här utställningen visar hon även en interaktiv ljud- och ljusinstallation som påverkas av besökarnas rörelser. De valda verken kretsar runt vår egen förgänglighet under ett gemensamt tema Prelude for Eternity.»

Utdrag fra Bertil Sundstedts kritikk i Norrbottens Kuriren 30.11.2010, fra utstillingen i Luleå Konsthall:

“Den helige Franciskus älskade alla Guds skapelser och de älskade honom. Enligt legenden predikade den helige Franciskus även för de blygsamma sparvarna som lär ha tystnat när han talade. Sparven, och särskilt gråsparven är en kristen symbol för ödmjukhet. Det hela blir lite dubbelt, precis som det mesta i livet, då den kristna agapekärleken, den osjälviska kärleken, möter Eros mer köttsliga eftersom samma fågel i den grekiska mytologin är kärleksgudinnan Afrodites fågel.

Sparven har huvudrollen i Viel Bjerkeset Andersens intressanta installation Prelude for Eternity – Transitory Circuits i hall 1 på konsthallen i Luleå. Det är ett verk som vill påminna om vår dödlighet, ett förspel, för att låna en metafor av Karl Vennberg, till den stumma evighet vi alla en gång skall pensioneras till.
På ett underifrån belyst, fritt hängande, litet offerbord ligger en uppstoppad, till synes undergiven, gråsparv med utbredda vingar. Det finns något vädjande i kroppsställningen som om den bad för sitt liv. Runt det lilla altaret hänger ett antal högtalare kopplade till rörelsedetektorer som aktiveras när besökaren rör sig i rummet.

Ur högtalarna strömmar olika ljud och röster som ekar in och ut och skapar en föränderlig ljudbild som vi med vår blotta närvaro bidrar till. Det blir en sinnebild för något utbytbart och förgängligt, lika efemärt som de rökslingor själva konsten i laserskuret stål försöker föreviga i verket Transitory moments – Drop, Blow, Contact som hänger på hallens ena kortvägg. Livet som en rök, en illusion, liksom hinduismen beskriver det med bilden av Mayas slöjor, “ett spel” som bakom den skenbara mångfalden döljer en sann verklighet.

Denna tanke ligger nyplatonismen nära och därmed även kyrkan och Franciskus. Andersens bidrag i den tvådelade utställning som nu visas på konsthallen heter, fritt översatt “Efter yran – Förfluten närvaro” och ger många tankar om livets förgänglighet och vår vanmakt inför evighetsbegreppet samtidigt som hon i viss mån blottlägger språket och konstens oförmåga beträffande gestaltning av detta ogripbara. …”